Typfall
Typiska situationer vi möter i Stockholmsområdet och vad de brukar bero på. Det här är beskrivningar av vanliga fall – inte kundreferenser.
Garageplatta med fuktigt golv
Ett garage från åttiotalet där golvet alltid var kallt och fuktigt, oavsett årstid.
Plattan var gjuten direkt på sand utan kapillärbrytande skikt och utan isolering. Sand suger vatten uppåt genom kapillärkraft, alltså gjorde underlaget precis tvärtemot vad det borde göra.
Vi bilade bort den gamla plattan, grävde ur och lade fiberduk och tjugofem centimeter tvättad makadam som kapillärbrott, därpå cellplast och kantelement runt om.
Armeringen lades upphöjd på distanser — i den gamla plattan låg nätet i botten, där det inte gjorde någon nytta alls. Den nya plattan brädrevs och täcktes för härdning i tre dygn.
Grundläggning för tillbyggnad
En tillbyggnad på tjugofyra kvadratmeter där markförhållandena var okända.
Vi grävde tre provgropar innan offert. Två visade fast morän på en halvmeters djup, den tredje — närmast den befintliga huskroppen — visade gammal fyllning med byggrester ner till över en meter.
Fyllningen grävdes bort helt och ersattes med packad makadam. Hade vi räknat på antagandet att marken var likadan överallt hade tillbyggnaden satt sig ojämnt mot huvudbyggnaden, vilket syns som sprickor i skarven.
Grunden utfördes som kantförstyvad platta enligt konstruktörens ritning, med markisolering utanför kanten i den bredd handlingarna angav. Dränering lades runt om med fall till befintlig dagvattenbrunn.
Stödmur som bar en uppfart
En nivåskillnad på en och en halv meter där uppfarten skulle ligga ovanpå muren.
Last ovanifrån ändrar konstruktionen i grunden. En mur som bara håller jord är en sak; en som dessutom bär en bil är en annan. Här räknade konstruktören fram sulbredd och armering.
Sulan gjöts bred och stack in under den jord muren skulle hålla — det är den geometrin som hindrar muren från att tippa framåt. Väggens armering förankrades ner i sulan så att de arbetar som en enhet.
Baksidan fuktisolerades, dräneringsrör lades med kontrollerat fall och makadam fylldes mot muren innanför fiberduk. Återfyllnaden packades varsamt och först efter att betongen stått i två veckor.
Entrétrappa som glidit från huset
En gjuten trappa med en springa mot sockeln som blivit bredare för varje vinter.
Trappan stod på ett tunt lager grus direkt på lera. Tjälen lyfte den varje vinter och den kom aldrig tillbaka på exakt samma plats. Springan var till slut nästan tre centimeter.
Vi rev trappan, grävde till tjälsäkert djup och fyllde med packad makadam som kapillärbrott. Höjdskillnaden mättes om och delades i fyra exakt lika steg — den gamla trappan hade ett avvikande steg längst ner, vilket är en vanlig snubbelorsak.
Den nya trappan gjöts med borstad yta för halkskydd och anslöts till sockeln med rörelsefog, så att hus och trappa kan röra sig oberoende av varandra.